 |
SnökedjanKommentarerInnan eleverna börjar arbeta med problemet kan de försöka gissa och förklara varför de gissar som de gör. När klassen senare kommit fram till en lösning kan det vara roligt att jämföra med den inledande gissningen och diskutera eventuella avvikelser. Händelsen kan dramatiseras för att eleverna ska få en bild av vad som händer. Lösningen till problemet ger ett spännande talmönster, Fibonnaciserien, som i sig kan ge upphov till intressanta jämförelser med naturen. Problemet kan anpassas och utvecklas på olika sätt för att passa olika åldersgrupper. Problemet kan förenklas. Ett sätt är att utgå från ett bestämt antal elever och se hur lång tid kedjan behöver. Antalet elever i exemplet kan varieras. Inom klassen kan olika elever arbeta med olika antal, vilket kan göra det möjligt för alla att arbeta med samma uppgift. För att förenkla kan man också ändra förutsättningen så att de bägge uppringda eleverna ringer sina samtal samtidigt, dvs första samtalet rings under första minuten och därefter rings två samtal under samma minut. I denna variant ger kan man komma fram till en algebraiska formel för hur många elever som hört nyheten efter varje minut resp. hur många elever sammanlagt som fått nyheten. Som stöd för lösningen kan man uppmuntra eleverna att rita, göra tabeller eller träddiagram. Efteråt kan olika typer av tabell och diagram jämföras och diskuteras, fördelar och nackdelar. Referenser Emanuelsson, G., m fl, (1998). Matematik ett kommunikationsämne, s 49-50. NämnarenTema, Göteborgs universitet Dahl, K., Den fantastiska matematiken, s175. Stockholm: Fisher & Co Dahl, K., Matte med mening, s 40-43.Stockholm: Alfabeta Wallby, K., m fl. (1999). Dokumentation av den 11:e matematikbiennalen, s75-76. Göteborgs universitet |